PGB Photo Award – varför visas inte vår verklighet?

De flesta nominerade bilderna är i PGB Photo Award är på lemlästade, döda och utsatta människor från framförallt den tredje världen. Fotograferna vill gärna visa upp hur världen ser ut. Det är bra. Det är väldigt bra. Världen är orättvis. Människor svälter. Människor dör i krig, dör av fattigdom. Det är fotografens skyldighet att visa världen.
Men varför skyddar fotografer och bildbyråer vår egen värld?
För ett tag sedan åkte jag lite på måfå med bilen då jag hör i polisradion att en olycka har inträffat bara en kilometer från den plats jag befinner mig på. Jag är på plats bara minuter efter . Det jag ser är ett barn liggandes på asfalten. Hela ansiktet är demolerat . Blod blod blod överallt … Jag tar upp kameran. Knäpper bild efter bild. Jag får närbilder på ansiktet. På kroppen. På armarna och benen. På den förtvivlade människan, troligtvis mamman som skriker. På den panik som rådet på platsen. Ambulansen och räddningstjänsten är snart på plats.
Jag får reda på att den som körde på barnet hade 2.7 promille alkohol i blodet. I klartext han var aspackad. Han tog bilen i det tillståndet och så körde han på ett barn som senare avled. Det är ett krig ute på våra vägar. Frågan blir – ska mina bilder publiceras? Kan de bli nominerade i PGB Photo Award?Varför visas verkligheten, i exempelvis Afrika och inte här?